JoJosStuff

 

Så här blev bilden jag redigerade igår till en uppgift från kursen.

Idag har vi varit ute och gått i skogen tillsammans med en massa andra Amstaffhundar.

 

Idag är det visst Thanksgiving. Något jag aldrig firet direkt men jag var i USA ett år när det var Thanksgiving så jag var och kikad på Macys stora thanksgivingparad.

 

Nu är vi hemma från London igen. Har varit några toppen dagar. Jag och lillasystar har till och med lyckats hålla sams nästan hela helgen. Vi har ju varit i London några gånger innan så det blev väll inte så jätte mycke turistande men det var en bra helg iallafall!

 

Inatt drar jag och bästa syster till London!! Så härligt det ska bli!! 

Så det kommer nog bli ganska tomt här men jag tänkte att vi tar ett land/stad som jag varit i per dag så får ni något att kolla på.

 

Den här texten hittade jag på en kompis facebooksida. Jag tycker faktiskt det ligger en hel del i den. Jag har många gånger sagt att "Någon kunde ha varnat mig för beroendet som blir utav resandet" Men va tusan vad vore livet utan alla härliga resor och alla underbara människor man träffar!! Men lite av en curse är det allt.

 

Also, have you ever heard of The Curse of the Traveler?

An old vagabond in his 60s told me about it over a beer in Central America, goes something like this: The more places you see, the more things you see that appeal to you, but no one place has them all. In fact, each place has a smaller and smaller percentage of the things you love, the more things you see. It drives you, even subconsciously, to keep looking, for a place not that's perfect (we all know there's no Shangri-La), but just for a place that's "just right for you." But the curse is that the odds of finding "just right" get smaller, not larger, the more you experience. So you keep looking even more, but it always gets worse the more you see. This is Part A of the Curse.

Part B is relationships. The more you travel, the more numerous and profoundly varied the relationships you will have. But the more people you meet, the more diffused your time is with any of them. Since all these people can't travel with you, it becomes more and more difficult to cultivate long term relationships the more you travel. Yet you keep traveling, and keep meeting amazing people, so it feels fulfilling, but eventually, you miss them all, and many have all but forgotten who you are. And then you make up for it by staying put somewhere long enough to develop roots and cultivate stronger relationships, but these people will never know what you know or see what you've seen, and you will always feel a tinge of loneliness, and you will want to tell your stories just a little bit more than they will want to hear them. The reason this is part of the Curse is that it gets worse the more you travel, yet travel seems to be a cure for a while.

None of this is to suggest that one should ever reduce travel. It's just a warning to young Travelers, to expect, as part of the price, a rich life tinged with a bit of sadness and loneliness, and angst that's like the same nostalgia everyone feels for special parts of their past, except multiplied by a thousand.

 

 

 

Nu har jag kikat på nya spindelmannen och gråtit en skvätt och nu fortsätter jag med sleepless in Seattle och misstänker jag kommer gråta en skvätt till. Jag behöver nog gråta lite :P

 

 

 

Jag skulle inte tacka nej till lite värme just nu. Fy tusan vad jag fryser!!

 

 

 

 

Idag har jag snaskat på den här. Mycket god tycker jag men den kunde fått smaka lite mer polka.

Dom här fina strumporna hitta jag förra gången jag var i Ullared. Dom väcker verkligen minnen. Jag menar hur många timmar har man inte spenderat med att spela Super Mario när man var yngre.